Träning

Jag har snart varit utan protes i två månader.  Under den relativt korta tid jag varit amputerad, snart två år, och använt protes har jag lärt mig använda den men också hittat känslan att den är en del av mig – mitt ben! Däremot har jag inte saknat beslutsångesten om jag ska ta protesen, eller om jag ska ta rullstolen eller kryckorna. Varje gång jag av någon anledning valt bort protesen får jag en stark känsla av dåligt samvete. Det suger till i magen, men känns också i bröstet då jag får svårt att andas. Ångest. Det gäller även om jag ska göra någonting då protesen inte är det mest optimala gånghjälpmedlet just där och då. Varför jag får den känslan varesig vet jag inte, eller inte heller förstår.

I tisdags använde jag protesen för första gången på länge. Min största oro just då var om hylsan skulle passa eller inte. Mycket kan hända på kort tid. Den passade! Hylsan satt faktiskt bättre än vad jag mindes att den gjorde innan operationen. Den satt bra innan med, men det har funnits lite utrymme med luft i botten av hylsan, som nu var borta. Troligtvis är kompressionsstrumpan som är sydd enligt mina mått till stor hjälp, då vaknar blodcirkulationen och jag slipper svullnaden jag tidigare haft. Tack vare att proteshylsan sitter bättre nu har protes benets längd blivit perfekt. Det räcker med en ynka centimeter så förändras hela gångcykeln.

När jag i förmiddags tog på protesen för ett besök hos min fysioterapeut kunde jag inte ta ett enda steg, inte heller med avlastning med hjälp av båda kryckorna utan att skrika av smärta. Smärtan kom från området runt det nya ärret. Jag insåg att inte ens min starka envishet skulle klara den smärtan. Så det var bara att ta av sig protesen och linern, och sätta på mig kompressionsstrumpan igen. Min fysioterapeut sa att det här får ta tid och att under tiden vi väntar så kan jag träna annat, samtidigt som jag smyger in så mycket belastningsträning som stumpen klarar av just där och då.

Sagt och gjort inledde jag träningspasset med 20 minuter i roddmaskinen. Det var så härligt att känna kroppen svettas och hjärtat slå utan att det orsakades av en smärttopp. Sedan försökte jag mig på belastningsträning för stumpen, följt av bålstabilitet, rörlighet och överkropp. Så hela kroppen fick jobba idag – skönt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.