En gång CRPS, alltid CRPS

Jag är både glad och tacksam för att jag har fått möjligheten att gå ELS-A-programmet på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Lika glad är jag för att rehabiliteringsperioden inte är slut ännu. Eftersom att denna veckan bröts på grund av onsdagens firande av nationaldagen har vi fått en vecka ledigt innan sista veckan på programmet börjar. Egentligen ärFortsätt läsa ”En gång CRPS, alltid CRPS”

Rehabilitering

Tredje veckan på rehabiliteringsmedicinska avdelningen på ELS-A-programmet är slut. Jag är åter igen hemma på västkusten. Bakom mig ligger en vecka med utmaningar som har framkallat känslor av alla dess olika slag. Jag har och har alltid haft svårt för att verbalt uttrycka mina känslor. Istället har jag blundat hårt för dem och gömt demFortsätt läsa ”Rehabilitering”

Vi är ju ett team – kroppen, knoppen och jag

Jag är arg, ledsen och frustrerad. Varför just jag? Varför vill inte min kropp samarbeta med mig? Vi är ju ett team – kroppen, knoppen och jag. Vart jag än vänder blicken ser jag andra människor som går eller springer. Jag ser dem swisha fram på en cykel, några med cykelhjälm andra utan. Jag serFortsätt läsa ”Vi är ju ett team – kroppen, knoppen och jag”

Världens bästa Malin-team!

Bilden är tagen för precis ett år sedan. Då var jag nyopererad i mitt vänstra knä och hade en ortos som var låst i sträckt läge. Det var den andra och förhoppningsvis sista artroskopin jag gjorde. Idag, 365 dagar senare har jag fortfarande inte kunnat gå utan hjälpmedel. Det började med kryckor för ett årFortsätt läsa ”Världens bästa Malin-team!”