Det här är en början på en fortsättning

”Du har fantastiska resurser som få personer som kommer hit har!” Det är fysioterapeutens ord efter ett av de träningstillfällen vi haft tillsammans under veckan som gått. Jag kände mig mycket skeptisk eller snarare frågande, till den kommentar som sades med en mycket glad och varm röst. Vaddå resurser? Vad menar hon? Jag känner migFortsätt läsa ”Det här är en början på en fortsättning”

På äventyr i Toscana, Italien

Efter förra veckans äventyr i Toscana i Italien tillsammans med mina fantastiska kollegor och vänner är jag i behov av återhämtning. I fyra dagar har vi kombinerat jobb med nöje. Vi har diskuterat utveckling, teambuilding, besökt två vackra byar, ätit glass av den tvåfaldige glass-världsmästaren och njutit av Toscanas vackra vyer. Under resan fick jagFortsätt läsa ”På äventyr i Toscana, Italien”

Ökad livskvalitet

I fredags eftermiddag kom jag hem från en vecka på rehabiliteringsmedicinska avdelningen för långvarig smärta på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Jag har varit på bedömning för rehabiliteringsprogrammet ELS-A. De har erfarenhet och har ett välbeprövat program för att behandla människor som jag, människor vars vardag har vänts upp och ner på grund av långvarig komplexFortsätt läsa ”Ökad livskvalitet”

På äventyr på Akademiska sjukhuset, Uppsala

Man kan inte se på en människa hur mycket smärta hon eller han har. Jag önskar att man skulle kunna det. Jag inbillar mig att hela den här resan skulle vara så mycket lättare då. Kanske. Men som bekant är gräset alltid grönare på andra sidan. Så jag undrar om det faktiskt skulle vara så,Fortsätt läsa ”På äventyr på Akademiska sjukhuset, Uppsala”

En nära vän i min vardag med CRPS

Bara för att jag säger att smärtan är lindrigare nu än den var tidigare känns det som om att många i min omgivning tror att smärtan är bra. Många regerar med ett stort leende och säger ”Så bra!” när jag svarar på dess frågor om nervstimulatorn fungerar eller ej. Leendet. Det gör att jag kännerFortsätt läsa ”En nära vän i min vardag med CRPS”

Min kropp är inte tillräcklig för att jag ska må bra

Jag lever min vardag uppkopplad till ett batteri. För att jag ska fungera någorlunda är jag beroende av att det är laddat. Jag pratar inte om batteriet i kroppen som kroppens energi- och endorfindepåer. Jag pratar om ett riktigt batteri – ett sådan som finns i klockor, telefoner, datorer och alla andra tänkbara elektronikprylar. DetFortsätt läsa ”Min kropp är inte tillräcklig för att jag ska må bra”