Att våga tänka om

Jag fick rekommendationen av en smärtläkare att byta läkemedel, Oxikodon (morfin) mot Metadon. Jag var mycket skeptisk och är det fortfarande, osäker är kanske det mest rätta ordet. Jag är osäker. Varför? Jo, jag vet vad jag har men vet inte vad jag får, även om det jag har varesig är hållbart i längden ellerFortsätt läsa ”Att våga tänka om”

Vägen framåt, mot vårt gemensamma mål

Igår nåddes Melker och jag av en riktigt rolig nyhet! 15 september ska vi två till Jönköpings Brukshundsklubb för att genomföra ett lämplighetstest, målet är att påbörja träningen för att han ska bli min assistanshund. Om någon för tio år sedan skulle säga att jag i framtiden skulle ha en hund och träna den (oss!)Fortsätt läsa ”Vägen framåt, mot vårt gemensamma mål”

Inte som förut

Min hjärna fungerar inte på samma sätt nu som innan denna historien började. Jag har alltid haft en kalender i pappersformat där jag antecknat födelsedagar, komihåg och allt annat som är värt att komma ihåg. Det gör jag fortfarande. Men det behöver inte alltid betyda att det blir rätt för det, ibland blir det knasigt.Fortsätt läsa ”Inte som förut”

Operation

För att kirurgen vid min amputation skulle kunna stänga såret gjorde han två hudveck, vilka har gjort fruktansvärt ont. Det har varit den enda smärtan jag exakt har kunnat peka på vart den sitter då ”CRPS-smärtan” mer är lokaliserad överallt. Men jag har accepterat dess smärta, hudvecken alltså, och fortsatt med min protesträning. Men iFortsätt läsa ”Operation”

SMART hundträning

Melker och jag skickade in en ansökan och med glädje fick vi sedan reda på att vi blivit antagna att delta i projektet SMART hundträning! Det är ett treårigt projekt som bekostas av Allmänna Arvsfonden. Syfte var att utveckla en individanpassad utbildning för personer med en funktionsnedsättning och familjer vars barn har en funktionsnedsättning därFortsätt läsa ”SMART hundträning”