Kategoriarkiv: malin

Jag har alltid älskat sommaren. Men inte de senaste åren, då har jag istället längtat efter hösten och vardagen då många är tillbaka i skolan eller jobbet. Varför längtar jag efter vardagen? Då har sjukvården vaknat till liv efter sommarens siesta, med endast akutsjukvård. Det är en tid då jag som kronisk smärtpatient inte fårFortsätt läsa ”En öppen dörr”

Det känns som om att sjukvården stirrar sig blinda på de fyra bokstäver som min sjukdom har som förkortning – ”CRPS”. Men vem är jag bakom de fyra bokstäverna? Hur mår jag? Och vad känner jag? Det är inte bokstäverna som ska behandlas, det är jag som finns bakom dem. Jag är sämre än igår.Fortsätt läsa ”Ett rikt liv av kärlek, värme och trygghet”

Åtta dagar har gått sedan min senaste operation. Denna gång var syftet att ta ut SCS-systemet jag har haft sedan början av förra året. Vi gav det en ärlig chans med flera försök till att ställa in systemet och reoperationer då elektroderna första gången hade flyttat på sig och andra gången gått sönder. Men efterFortsätt läsa ”Ännu ett avslutat kapitel”

Gårdagen är som en dimma. Vad var det egentligen som hände? Jag vet inte exakt. Men jag ska göra ett försök att berätta då jag så gärna vill göra det, det känns bra för mig. Jag vill vara så ärlig jag kan gentemot er, och mig själv. Även om det är en resa bara jagFortsätt läsa ”En dag i dimma”

Min kropp är skapt för rörelse. Från tonåren fram till ett par år sedan trodde jag att det var konditionsidrotten som var min. Det har förändrats, det är inte så längre. Mer än någonsin tidigare behöver min kropp balans och stabilitet i form av yoga och pilates. Med största sannolikhet kommer det att ändras iFortsätt läsa ”Ett steg till”

Är du i behov av hjälpmedel för att din vardag ska fungera? Då har din kommun, landsting och region skyldighet att hjälpa dig med det. Dock kan det variera vem som hjälper dig och med vad, kostnader och utbud beroende på var i landet du bor. Om du är barn eller vuxen kan också spelaFortsätt läsa ”Hjälpmedel”

Känslor som tillslut förvandlas till ord och handling bubblar inom mig. Men ingenting händer. Jag är tyst, och stilla. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga eller göra. Smärtan är för överväldigande. Den tar över min kropp och mitt sinne och låter inte jag själv ta hand om mig, vilket jag är skapt förFortsätt läsa ”Från dalarna till topparna”

Inom mig råder det kaos, en ständigt pågående storm. Jag vill så gärna berätta. Men jag vet inte vilka ord jag ska använda. Jag vet inte hur många gånger jag har börjat att skriva, men sedan raderat allt igen. De känslor som härjar på min insida motsvarar inte de ord som blir skrivna eller berättade.Fortsätt läsa ”Tystnad”

Jag har alltid uppskattat det skrivna ordet. Deckare, romaner, biografier, noveller, självbiografier, dagbok, vetenskapliga artiklar, barnböcker… Det finns många fack att placera det skrivna ordet i. Jag tror att min mamma, mormor och farmor har hjälpt mig att göra det. Som barn fick jag bland annat böckerna om Alfons Åberg i present av min farmor.Fortsätt läsa ”Det skrivna ordet”

Min känsla är att som kronisk smärtpatient är du längst ner i hierakin som patient inom sjukvården. Ingen vill eller kan ta sig an problemet, i detta fall jag. Det krävs mycket tid och resurser, framförallt kunskap och intresse. Och de som verkligen vill får inget gehör från sina kollegor, på andra kliniker och professioner.Fortsätt läsa ”Hjälp!”