SMART hundträning

Melker och jag skickade in en ansökan och med glädje fick vi sedan reda på att vi blivit antagna att delta i projektet SMART hundträning! Det är ett treårigt projekt som bekostas av Allmänna Arvsfonden. Syfte var att utveckla en individanpassad utbildning för personer med en funktionsnedsättning och familjer vars barn har en funktionsnedsättning där man känner att behovet inte är så stort att man behöver en certifierad assistanshund. I veckan gick starten för vår gemensamma resa till att lära oss mer hur vi två kan samarbeta för att underlätta min vardag som drabbad av det komplexa smärtsyndromet CRPS och på grund av det fått genomgå en lårbensamputation.

Vad är SMART?
Smart är en modell som utvecklades i syfte att underlätta vid formulering av mål för t.ex. projekt, personlig utveckling. SMART-modellen användes flitigt under min utbildning till leg. fysioterapeut, och som sedan fick följa med mig ut i arbetslivet i mötet med patienter. SMART står för specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidssatt. Det är från början ett engelskt begrepp men som sedan även översatts till svenska med betydelsen:

Specifikt – målet ska vara tydligt och konkret
Mätbart – målet ska vara mätbart i t.ex. tid, kvantitet och kvalitet
Accepterat – ”jag vill jobba mot målet”
Realistiskt – målet är möjligt för mig
Tidssatt – målet har en tidsram

Målet med utbildningen är att jag som har en funktionsnedsättning ska kunna sätta mina egna mål i vad min hund ska lära sig, för att underlätta för mig. För att underlätta kan jag ställa mig frågan:

Hur kan Melker hjälpa mig för att öka mitt oberoende, trygghet och frihet i vardagen?

12 maj 2019 flyttade Melker hem till mig och vi blev snabbt bästa vänner. Redan då hade jag smärtsyndromet CRPS och han hade den magiska förmågan att trösta och lugna vid de västa smärtgenombrotten. Hur gör han? Jag kan inte svara exakt hur men när smärtpåslagen kommer ser han alltid till att befinna sig nära och lägger sig gärna på mig och delar med sig av sin värme och trygghet till mig.

Under ungefär ett halvår framöver kommer jag att arbeta tillsammans med en erfaren hundinstruktör som kommer att hjälpa mig och Melker, hur vi tillsammans kan jobba för att hjälpa mig i min vardag. Vi kommer att träffas en gång i månaden, och med möjlighet för tips och råd däremellan om det skulle finnas behov. För varje gång arbetar vi efter det mål som är skapat enligt SMART-modellen.

Mitt första mål är att på kommando lära Melker plocka upp ett föremål på golvet som jag har tappat, eller t.ex. med hjälp av mig ”städa” och lägga hans leksaker på plats. Just nu plockar han upp det jag har tappat och springer iväg för att leka med det – sedan påbörjas en förhandling huruvida jag ska få tillbaka det eller ej. För att nå målet börjar vi träna i en lugn miljö utan några större störningsmoment. Jag sitter på en stol eller på golvet och ber honom plocka upp och ge mig ett föremål, i utbyte får han beröm och en godisbit – Melker älskar godis! I början använder jag leksaker som han tycker mycket om för att underlätta inlärningsprocessen. Melkers favorit är utan tvekan hans boll. Om hunden gärna springer iväg för att leka med föremålet, kan man ha hunden i koppel för att hjälp hunden att lyckas med uppgiften. Vi tränar korta pass, flera gånger per dag. Jag försöker att avbryta när det går som allra bäst för att Melker, och även jag, ska få ett positivt minne av träningen till nästa gång.

Melker och jag lär oss tillsammans, varje dag. Ofta tror jag faktiskt att det är han som lär mig, mer än jag som lär honom. Han är klok, vänlig, kärleksfull och har alltid ett bus nära till tass. Han har räknat ut att genom att kärleksfullt dela ut pussar, kommer man långt här i livet.

Utbildningen ger mig något meningsfullt att göra under dagarna, något som kan förbättra min livskvalitet – tillsammans med min bästa vän. Jag är så tacksam för att jag tillsammans med Melker fått möjligheten att vara deltagare i projektet SMART hundträning! Här kan du läsa mer om projektet och utbildningen samt bl.a. se filmen om SMART.

Tio veckor + 2 dagar

Sedan förra gången vi sågs har mamma varit på valpkurs – utan mig! Jag fick inte följa med vilket var så orättvist. Jag trodde att syftet med valpkurs är att jag som faktiskt är en valp ska vara med. Nej, tydligen inte. Mamma lovade att jag ska få följa med nästa tillfälle, som faktiskt är idag. Jag har längtat så mycket!

Vad är egentligen en valpkurs? Jag vet inte, det låter i alla fall som om att det är något roligt. Mamma har sagt att det är en kurs där jag och mamma ska lära oss hur vi ska samarbeta vardagen. Förra veckan pratade instruktören (Emma) hela tiden. Mamma berättade allt som hon hade sagt. Jag kommer att berätta mer om det vid ett senare tillfälle.

Vad har hänt sedan senast?

Jag nosar mig vidare genom dagarna. Det finns så många dofter, överallt. De är så många att jag inte vet vart jag ska börja. Jag vill nosa på allting, upptäcka världen! Tillexempel dofterna i gräsmattan hemma, de tar aldrig slut. Det finns alltid något nytt att upptäcka. Gräs, jord, grus, sand, träd, buskar….

Igår hittade jag en gul boll med piggar på som mamma hade gömt i trädgården. Den hade ett ansikte med en rolig min. När mamma studsar den i marken piper den, det gör den också när jag biter på den. Piggarna är så sköna att bita i när det kliar i munnen!

En efter en växer min starka valptänder fram. Det kliar så mycket! Att då tugga på den gula roliga bollen hjälper lite. Att tugga på mammas händer, mormors byxor eller mitt tuggben och ring med piggar på är skönt. Men både mamma och mormor säger ifrån när jag gör det, alltså tuggar på deras händer och byxor. Jag vet att jag inte får göra det, men jag måste ju veta hur de smakar.

Mamma säger att jag har blivit jätteduktig på att sitta, ligga och vacker tass på kommando. Hon tycker också att jag blivit duktigare på att komma när hon ropar. Jag kommer så länge jag inte hittar något som är mer mer intressant än henne, typ att rulla mig i lera! När jag har gjort det är mamma så bestämd på att jag måste skölja av mig i duschen. Men det vill inte jag! Varför ska jag behöva göra det? Jag har ju bara lekt! Att leka i vattnet eller duscha är fortfarande inte min bästa fritidsaktivitet. Jag har faktiskt badat en gång, i havet. Och vet du, efter jag har gjort det får jag rulla mig i sanden hur mycket jag vill! När jag sedan torkar försvinner all sand i min päls. Det borde väl även gälla med lera? Fast då måste jag vara ute så länge, så att pälsen hinner att torka. Jag må vara envis, men något tålamod har jag inte.

Jag har skällt en gång sedan sist och det var på morfar. Jag blev så glad att träffa honom. Både mamma och morfar blev chockade, de var inte alls beredda på att jag skulle skälla. Mamma har berättat att jag ibland kan skälla i sömnen, jag undrar vad jag drömmer om då? Skäller du i sömnen?

Förra veckan var vi och hälsade på mammas kompis som bor i Varberg. Vi gick en promenad runt Varbergs fästning. Mamma tycker att jag gick jättebra i kopplet. De flesta går med sin hund på vänster sida, det gör inte mamma. Jag måste gå på hennes högra sidan för att då kan hon lättare se mig, hon inte ser på sitt vänstra öga. Och om jag går på höger sida minskar risken att jag går in i hennes vänsterben som hon har jätteont i! Men ibland glömmer jag. Jag kan ju inte komma ihåg allt…

Hejdå, vi ses snart igen!
// Melker 🐾

Nio veckor + 1 dag

En vecka har gått sedan jag lämnade mitt födelsehem i Kullavik med fem stora perros och med mig sju valpar. Tiden har gått fort och jag växer så det knakar. Även mina tänder har vuxit och blivit starka valptänder. Dock säger mamma att de kommer att bytas ut. Men det som är bra med det är att jag då kommer att få ännu starkare och vassare tänder – det senaste är mamma mindre förtjust i då hon säger att jag redan bits väldigt hårt. Men om hon får borsta mina tänder på kvällen måste väl jag då få använda dem? Det är inte mer än rättvist!

Wow så mycket nytt och spännande det finns att upptäcka! Det finns så många spännande dofter! Jag vet inte vart jag ska börja, det finns så många att välja mellan. Men det finns två dofter som slår allt: mat och godis! Det tog inte lång tid innan jag listat ut vart mamma gömmer mitt godis, men lova att inte berätta det för henne. Det är våran hemlighet. 

Jag bor tillsammans med mamma i det lilla huset i trädgården. Där har jag fått min alldeles egen säng vilket känns ovant. Tidigare har jag fått dela med mina sex syskon. Men jag sover mest i mammas säng. Det är mysigt och tryggt att ligga tätt intill henne.

Jag tycker inte om att bli lämnad ensam, eller att mamma är på för långt avstånd. Det spelar ingen roll om min moster, mormor, morfar eller någon annan snäll människa är i närheten, jag vill ändå ha mamma vid min sida. Om mamma inte är i närheten gnyr jag ända till hon kommer tillbaka. En dag förra veckan skulle mamma handla mat, då jag och alla andra hundar inte får vara i mataffären (ett konstigt påhitt, tycker jag!) fick jag stanna hemma i trädgården tillsammans med min moster och mammas morbror och andra från familjen. Det var så roligt att leka med dem. Men, jag sprang in och ut från det lilla huset och letade efter mamma. Jag gillar inte när jag inte får följa med.

Igår badade jag i havet för första gången. Jag är dock mycket skeptisk till det där med vatten. Men efter lek och lite övertalning från mamma hoppade jag i. När jag kom tillbaka på land igen rullade jag mig i sanden. Hela jag var sandig, så roligt. Mamma var lugn, mormor desto mer bekymrad. Hon undrade hur de skulle klara att borsta av mig all sand innan jag skulle hoppa in i bilen igen. Men, nu ska jag berätta en sak: när vi spanska vattenhundar blir torra efter saltvattenbad och lek i sanden försvinner all sand. Vår päls mår så bra av både saltvatten och sand. Så sand i bilen blev inget problem.

Hejdå, vi ses snart igen!
// Melker 🐾