Melker – en hjälpande tass

Hejsan!

Det är jag som är Melker, mitt kennelnamn är Hedebackens Melker. Jag är en Spansk vattenhund – eller Perro de agua Español som vi egentligen heter, om man ska vara petnoga. Men vem är egentligen det? Min mamma heter Stella (Hedebackens Undis) och pappa Maxxi (Tussbergets Expert).

Söndagen den 17 mars 2019 föddes jag och mina syskon på Hedebackens kennel i Billdal, Västra Götaland. Vi är en kull om sju valpar, två hanar och fem tikar – Saltkråkekullen. Vi är alla döpte efter karaktärerna ur Astrid Lindgrens berättelse Vi på Saltkråkan: Melker och Pelle, Tjorven, Stina, Malin, Märta och Skrållan.

Jag älskar att leka och busa, med människor och andra hundar. Att nosa på allt som kommer i min väg är ett måste, som att ibland lyfta på höger bakben för att göra det man ska som hund och berätta för omvärlden att det här minsann är min plats – jag hittade den först! Dragkamp är buskul, speciellt när jag vinner. Vilket jag nästan alltid gör, ibland låter jag mamma vinna. Hon blir så ledsen om hon aldrig får vinna, och så kan det ju inte vara. Man måste ta hand om sina egna.

Något annat jag tycker mycket om är att springa efter bollar som människorna kastar till mig, i nödfall kastar jag iväg den själv. Den leken kallar mina människor som ”evighetsleken”, för att jag aldrig tröttnar på den!

Mat är gott, och godis. En tuggis och många godisar varje dag keeps the (djur)doctor away. Men att ligga bredvid mamma och sova på rygg, bli kliad på magen och då och då få en puss på nosen. Det kan jag göra veckans alla dagar.

Hunden – människans bästa vän

Hösten 2019 inledde jag och mamma vår gemensamma träning för att bli en certifierad assistanshund, och hon min förare. Det är ett gediget arbete med en lång utbildning på cirka ett år. Vi utbildas med stöttning av en instruktör från Svenska Service- och Signalhundsförbundet (SoS) med lång erfarenhet av att utbilda assistanshundar och dess förare.

Tack vare stiftelsen Renée Eanders hjälpfonds ekonomiska bidrag kan vi genomföra utbildningen. Vi har fått utbildningens kostnader täckt vilket vi båda två är så tacksamma för! Utan den hjälpen hade mamma inte haft möjlighet att finansiera vår utbildning.

Vi har en speciell relation mamma och jag, en mycket stark kärlek ingen av oss visste fanns. Jag tror att jag just nu kan tala för oss båda: vi älskar varandra, över allt på denna jord.

Tänk på att aldrig störa en hund med tjänstetäcke eller sele eftersom att den arbetar. Om hunden tappar fokus kan förarens säkerhet äventyras.
Svenska Service och Signalhundsförbundet, SoS

I flödet eller på mitt eller mammas Instagramkonto kan du följa vår gemensamma resa som assistansekipage – jag som assistanshund och mamma som förare. Har du frågor eller är det något du funderar över, ställ en fråga! Ingenting är för stort eller litet. Det finns inga dumma frågor.

Vi hörs!

Kärlek, Melker 🐾