Jag har fått ett brev. Ett handskrivet brev. Och innan jag ens öppnade det eller läste avsändarnoteringen på baksidan av kuvertet kände jag igen handstilen. Brevet var från en vän jag inte träffat sedan 5 juni 2015, dagen då jag tog examen som fysioterapeut vid Umeå Universitet.
Jag satt på golvet i vardagsrummet när jag öppnade kuvertet. Där blev jag sittande länge. Jag läste brevet om, och om igen. Många gånger. Samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder. I brevet fanns så mycket känslor och så många fina ord. Tack!
Det brevet du skickade till mig betyder väldigt mycket för mig. Efter att jag suttit där på golvet en lång stund reste jag mig upp, hämtade mitt block och mina pennor. Jag satte mig vid köksbordet och började skriva. Min fina vän, ett svar är nu på väg till dig.
”I will tell you this
again and again
and again;
you are enough.
You are so incredibly
enough.”
Jag älskar dig som vän –
för den du var då och den du är nu.
Kommentera