Om att inte äta, och att äta

Det har funnits perioder då jag inte känt någon hunger. Det kunde gå nästan en hel dag innan jag lyckades få i mig något att äta. Bara tanken på att tillaga en måltid och äta den, eller att ta några naturella cashewnötter ur nötburken som alltid står framme på köksbänken, fick mig att må illa. Och är det något jag verkligen tycker om så är det naturella cashewnötter. Det kunde även vara så att jag helt och hållet glömde bort att äta. Det är beteenden som är främmande för mig. Det är inte jag.

Jag är en person som är beroende av regelbundna måltider var tredje timma – annars blir jag trött, sur och irriterad, och min omgivning bör hålla sig på ett behörigt avstånd. Under den största delen av tiden då jag pluggade bodde jag tillsammans med en tjej som idag är en av mina bästa vänner. Hon lärde sig snabbt att alltid ha ett paket russin i fickan om vi skulle träffas efter skolan eller träningen för att till exempel handla mat, eller göra något annat – ifall det skulle gå för lång tid innan jag fick något att äta. Det var ett smart drag av henne.

Idag måste jag planera noga när och vad jag ska äta. Jag är inte en strikt kostplanerare. Det är inte det som det handlar om. Syftet är att jag ska få i mig den näring som min kropp behöver. Jag kan fortfarande lätt hoppa över en måltid, omedvetet. Men risken minskar om jag planerar. Det är inte alltid jag följer planen. Om jag från början tänkt mig att dagens middag ska bli rotfruktssoppa, kan jag lika gärna laga ugnsrostade rotfrukter, stekt kyckling med en kall sås till. Och det gör ingenting, jag är ingen strikt kostplanerare. Om jag ska vara helt ärlig är jag en urusel följare av både träningsscheman (förutom rehabträning, de följer jag slaviskt) och kostscheman. Innan denna tid försökte jag flera gånger reglera min kost på olika sätt, för att hitta det som fungerar bäst för mig. Men lika många gånger som jag har försökt har jag gett upp. Jag tror att det som är bäst för mig, när det gäller både kost och träning, är det jag är sugen på just nu. Och det har jag accepterat. Att jag nu planerar när och vad jag ska äta (med reservation för ändringar) handlar om att jag ska börja tänka, och hitta de runtiner som fungerar för mig i min upp och nervända vardag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.