Om att spela teater

Jag fortsätter på temat smärta. Det finns så mycket att säga, men alldeles för få ord att använda. Det är ett komplext ämne. Vi alla upplever smärta i vår vardag – fysiskt och psykiskt – men av olika grad. För de allra flesta går den obemärkt förbi, för några av oss påverkar den vår vardag mer än vad vi önskar.

Under min gymnasietid gick jag estetiska programmet med inriktning klassisk fiol. Vi läste en kurs som hette estetisk verksamhet där vi bland annat fick spela teater. Jag är imponerad över de som behärskar den konstformen. Men jag tyckte och fortfarande tycker inte att det är speciellt roligt. Varför ska jag spela någon annan person än den jag faktiskt är? Samma sak var det med de studentfester som pågick under mitt sista år på gymnasiet, då skulle man klä ut sig enligt ett förutbestämt tema. Varför ska jag klä ut mig till någon annan än den jag är? Jag är ju jag. Jag har fullt sjå med att vara den jag är.

Idag kan jag däremot spela teater. Det händer mer än sällan som jag medvetet och troligtvis även omedvetet klistrar på ett leende och skrattar när jag är tillsammans med andra människor – eftersom att jag inte vet hur jag ska förklara när jag får frågan. Inom mig känner jag en stor frustration över den situation jag befinner mig i just nu, och över smärtan som blir värre för varje stund som går. Jag har verkligen försökt att hitta rätt ord att använda mig av när jag får frågan men jag kan inte hitta några som ger en rättvis förklaring till min situation, hur mycket jag än letar. Det är som en dröm – jag kan själv uppleva och till viss del förstå den storm av känslor som finns inom mig, men när jag ska förklara för någon i min omgivning försvinner orden. Jag känner mig ambivalent. Jag vill så gärna berätta. Jag vill att ni som finns i min omgivning ska få en inblick i hur det är att vara jag, samtidigt som det är så svårt att hitta de rätta orden.

Efter den senaste artroskopin av mitt knä som gjordes i maj 2017 hade jag en ortos som var låst i sträckt läge. Under de två första veckorna postoperativt hade jag på den hela tiden, sedan hade jag den på mig större delen av dygnet med undantag för när jag tränade i ca två månader. I förrgår, drygt sex månader efter jag slutat använda den satte jag på den igen. Smärtan har blivit värre och värre. Värre än någonsin. Min ortoped föreslog då att jag åter igen skulle börja använda ortosen och ställa in den i det läge som jag upplever som minst provocerande. Nu är ortosen på. Inga underverk har skett, tyvärr. Men jag försöker. Jag försöker så gott jag kan att ta mig framåt i min upp och nervända vardag.

Det är just den här smärtan som får mig att spela teater. Och den konstanta tröttheten som med största sannolikhet kommer från både smärtan och depressionen. Jag spelar teater, desto gladare och piggare jag är utåt desto mer smärta har jag i kroppen – men det finns en gräns, även jag har en sådan. När den är nådd trillar tårarna och jag blir allra helst liggande i fosterställning och gråter tills tårarna tar slut.

Jag uppskattar verkligen att många av er frågar, och inte frågar. Jag uppskattar era peppande kommentarer, men också dig som väljer att inte skriva. Det är okej vad du än väljer att göra, bara det känns bra för dig. Då känns det också bra för mig. Ingen ska känna sig tvingad att göra det ena eller det andra. Det finns inget ”borde”, det är ett val som varje person måste för göra själv. Omtanke ska komma från hjärtat, inte för att man känner att man måste. Det är svårt att möta en person i sorg och smärta. Alla reagerar olika och önskar bli behandlade på olika sätt. Och jag tror att jag inte är ensam om att inte veta hur jag vill bli bemött, eftersom att det varierar från den ena stunden till den andra.

Det finns en viktig sak som jag vill att du ska veta. Det är inte alltid jag visar det och jag vet att jag är ganska dålig på det: Jag uppskattar dig precis som den du är. Tack för att du är du. Tack för att du ser mig, på det sätt som känns bäst för dig – på nära håll, eller distans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s