Tacksamhet

Jag har aldrig tidigare reflekterat över hur vänsterhänt jag faktiskt är. Jag har alltid tänkt att jag använder höger och vänster lika mycket. Ha! Tji fick jag. Det gör jag inte. Det har jag märkt nu när smärtan även kommit till min vänstra arm, och nedsatt kraft. Hela min vänstra sida, även bålen, upplever jag som svagare än höger. Tydligen tycker min kropp att det inte räcker med smärta i mitt vänstra ben, ett ben som reagerar som en pares. Jag vill tro att smärtan i min vänstra arm orsakas av överbelastning. Men om jag ska vara ärlig, jag är jätte rädd för att CRPS har spridit sig. Om den har det kan man i nuläget bara gissa sig till.

Jag har fått ge upp kryckorna när jag är ute. Efter åtta månader fick jag kapitulera. Jag har nu fått en aktiv rullstol för att lättare ta mig runt. Om det är så mycket lättare vet jag inte. Det belastar min arm. Och jag blir frustrerad över alla trottoarkanter som kommer i min väg. I tisdags blev jag hindrad av en hiss som inte fungerade, så jag fick inte prata med min psykoterapeut, istället kom hon ner och vi bokade en ny tid till nästa vecka. Men min ena fysioterapeut räddade mig. Hon lyssnar och finns här för mig. Hon är inte rädd för de tårar som rinner ner för mina kinder, hon vågar möta dem. Hon vågar möta mig för den jag är. Hon är den rätta personen för mig just nu.

Jag vill dela en viktig sak med er. Jag har skrivit det tidigare men det är något som tål att upprepas många gånger om. Jag är glad och tacksam för den hjälp jag har fått och får just nu från sjukvården. Jag haft tur att få träffa många fantastiska människor som verkligen gör allt de kan för att jag ska ha det så bra jag kan just nu. Det går inte alltid så fort jag önskar. Men jag upplever att det oftast inte är människornas fel, det är systemet. Och tyvärr har jag träffat några nötter, men jag vet också att de har hjälpt några av mina vänner och det är jag mycket tacksam för. Troligtvis var det så att min och nötternas personkemi inte stämde, att vi inte förstod varandra. Så ännu en gång, och jag upprepar det gärna många gånger, jag är så glad och tacksam för alla de guldkorn från sjukvården som finns runt omkring mig.

One thought on “Tacksamhet

  1. Jenny skriver:

    Hej! Känner igen mig i din beskrivning både i tacksamhet och motgång. Har crps i vä fot och efter lång kryckgång fått ont i handlederna. Fick höra överbelastning eller karpartell. Befarar dock spridning. Klarar inte rulla rullstol ute med handlederna. Min lösning blev handledsstöd och att växla mellan rullator och RA-kryckor (underarmskryckor).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s