MALINGERDLE

Min kropp och knopp går på högvarv. Hela tiden – från tidig morgon till nästa morgon. Dygnets alla tjugofyra timmar. Så fortsätter det, dag efter dag. Min kropp lever i en ond cirkel av stress och får aldrig varken tid eller utrymme för vila och återhämtning.

Idag har det varit anhörigdag på ELS-A-programmet. Hur man än vrider och vänder på det är det inte ”bara” vi som är drabbade av någon typ av långvarig smärta som påverkas, även vår omgivning gör det – och allra mest de som står oss närmast.

Kunskap är makt. Har du hört det uttrycket? Utbildning är A och O, framförallt när det gäller långvarig smärta. Det är en viktig del av rehabiliteringsprocessen för att öka förståelsen för grundorsaken och dess konsekvenser, både för oss som är drabbade och våra anhöriga.

I sin ursprungsform är smärta en alarmsignal, en varningssignal om att något i kroppen är skadat eller håller på att skadas. Smärtan är som en ettrig väckarklocka som alarmerar för att man inte ska försova sig, du vet den som ringer när man sover som allra bäst. Vid akutsmärta är alarmsignalen jättebra, men vid långvarig smärta har den ingen funktion längre.

Vad är då skillnaden mellan akut- och långvarig smärta? Smärta är väl smärta, samma sak?

Akut smärta är smärta som kommer då man fått en skada. Tillexempel en fotledsstukning, smärta till följd av en cykelolycka, ett skrubbsår på knät, ett ryggskott eller en överbelastad muskel på grund av monotont arbete. Den smärtan har en funktion. Den alarmerar till oss om att något inte är som det ska vara. Smärtan gör så att vi uppmärksammar att vävnader som muskler, leder och skelett är skadad, men kan också uppkomma om man spänner musklerna under en längre tid utan att slappna av.

När en skada har läkt försvinner också den smärta som kom i samband med den. Långvarig smärta är den smärta som kvarstår när den skada man hade från början förväntas vara läkt. Du har kanske hört begreppet ”kronisk smärta”? Det är samma sak som långvarig smärta. Inom vården kallar man kronisk smärta för långvarig smärta då man inte vet hur lång tid smärtan kommer att finnas kvar. Den kan komma att finnas kvar i ett år, flera eller så kommer den att förbli en del av vardagen. Smärta anses vara långvarig när den inte längre fyller funktionen att vara en varningssignal, efter 3-6 månader.

Överallt i kroppen finns receptorer som reagerar på värme, cellförändringar, inflammation och mekaniskt tryck. Det är först när impulserna som går via ryggmärgen, har nått hjärnbarken som vi blir medvetna om den eventuella smärtan, och var i kroppen den sitter.

Smärta är en upplevelse, en obehaglig känsla som bara den person som upplever smärtan kan känna. Om stimulit som når hjärnbarken uppfattas som smärta eller inte påverkas bland annat av tidigare erfarenheter av smärta, vår omgivnings syn på smärta, miljö, kultur och egna värderingar.

Smärta innehåller alltså två komponenter:
⁃   Beskrivande del – vi kan berätta exakt var vi har ont.
⁃   Känslomässig del – styrs bland annat av våra egna värderingar, vår egen syn på smärta och miljö.

Det finns olika typer av smärta. Neurogen- eller neuropatisk smärta är smärta som kommer från nervvävnaden: hjärnan, ryggmärgen eller en perifer nerv. Hit hör bland annat CRPS typ 2, MS eller diskbråck med nervpåverkan. Även alkohol, vissa läkemedel och vitamin B12-brist kan ge skador på nervvävnaden.

Nociceptiv- eller vävnadssmärta är den vanligaste typen av smärta. Denna typ av smärta uppstår när man skadat vävnader som muskler, ledband, ligament och inre organ. Även smärta till följd av inflammation är nociceptiv smärta.

Det finns en grupp där man inte vet vad smärtans orsak är. Den grupp kallas för okänd smärta. Hit hör bland annat CRPS typ 1.

Oavsett vilken typ av smärta man har drabbats av orsakas långvarig smärta av överaktivering/upprepning av nervsystemet, och att kroppens egna smärtlindringssystem fungerar dåligt.

Kroppen har sitt eget smärtapotek. I det smärtapoteket finns olika hormon som kroppen producerar själv och ingår i den kroppsegna smärtbromsen. Smärtapoteket består bland annat av hormonet endorfin som är ett kroppseget morfinliknande ämne. Över lång sikt ökar nivåerna av endorfin i kroppen vid regelbunden träning, på kort sikt frisätts det vid bland annat massage och när man gör något som man tycker är roligt. Oxytocin är kroppens ”må-bra-hormon”. Det stimuleras vid beröring, närhet och stillhet till exempel under meditation. Det bidrar till att kroppens stresshormoner sjunker. Dock finns det en ”gaspedal” som ökar upplevelsen av smärta. Till följd av långvarig smärta är det vanligt att man utvecklar depression på grund av för låga nivåer av hormonet Serotonin som då påverkar nervsystemet negativt. Därför är det mycket viktigt att vara observant på en eventuell depression i samband med långvarig smärta och i sådana fall behandla den med till exempel KBT, fysisk aktivitet och i de flesta fall med medicinering.

Smärta är en upplevelse. Det finns inget rätt eller fel. Det finns inte heller något som heter ”min smärta är värre än din smärta”. Ingen har någonsin rätt att ifrågasätta om det du känner verkligen är det du känner. Du är du, och jag är jag. Vi är unika individer. Därför kan vi heller inte jämföra oss med varandra. Din smärta är sanning.