Jag skäms inte för att jag är den jag är. Det är inte mitt fel att just jag är drabbad. Det bara blev så. Någon kallar det otur, någon annan kallar det för något annat.
Jag har en sjukdom. Med den sjukdomen kom flera. Jag kan inte acceptera min situation. Men finns det ett annat, bättre ord att använda istället för ”acceptera”. Jag vill inte acceptera, inte heller att gilla läget. Jag vill vara jag. Malin. Precis som den jag är. För mig är ordet ”acceptera” ett negativt klingande ord med innebörden att ge upp. För dig betyder det kanske något helt annat?
Idet snurrar många tankar i mitt huvud, dag som natt. Inom yogans värld figurerar ett ordspråk:
It’s funny when people think ”yoga people”
are supposed to be calm. No. We all
go to yoga because we’re nuts”
I min värld finns det så mycket sanning i de orden. Jag tror på yogans kraft, på allt det positiva den ger oss. Trots mitt funktionshinder har jag valt att utbilda mig till yogalärare. I vintras påbörjade jag min 100 timmar yogalärarutbildning för fantastiska yogaläraren Sofia Löfstaf, genom Global Yoga. I våras tog jag stolt emot mitt licens. Jag klarade det. Jag bevisade för mig själv att jag kan, trots mitt funktionshinder. För mig betyder det väldigt mycket. I augusti ska jag fortsätta min resa med utbildning in om Yinyoga. Det ser jag fram emot!
Först och främst går jag yogalärarutbildningarna för min egen skull. För att lära mig mer om hur jag kan ta yogan till min hjälp, och lära mig mer om den Malin jag är idag. För mig är det självklart att jag vill lära min kunskap vidare, om det som ligger mig varmast om hjärtat. Idag leder jag andra i yoga. Det ger mig så mycket glädje att dela med mig av det som jag själv mår så bra av.
Jag skäms inte för att jag är den jag är.
Det är inte mitt fel att just jag
är drabbad. Det bara blev så.
Det är mitt mantra. Inom mig finns en massa skuldkänslor. Och besvikelse. Varför just jag? Jag vet att det inte är mitt fel – att jag är drabbad, för att jag är just den jag är. Jag vet det. Men ändå känner jag allt det där inom mg. Det är en sak att veta, det är en helt annan sak att använda kunskapen gentemot mig själv.
Jag pratar gärna öppet om min sjukdom. För att dela den kunskap och erfarenhet jag har om den situation jag befinner mig i. Jag svarar gärna på frågor. Jag vill att ni i min omgivning ska veta. Jag vill inte att det ska finnas någon tabu om att inte må bra. Även om det är svårt försöker jag att vara så öppen som möjligt om hur det är att vara jag, hur det är för mig att leva med CRPS, depression och panikångest.
Men jag vill att du kommer ihåg en viktig sak – de ord som står här är ett försök till en förklaring. Läs mellan raderna, där står ännu mer än de ord som står. Att förklara känslor är för mig svårt och något jag jobbar jätte mycket med. Det som står här är bara en del av allt som händer i min upp och nervända vardag. De bilder som jag publicerar på Instagram är en liten del av min vardag. Men jag försöker att beskriva så mycket som möjligt för att jag vill att ni ska få ta del av det.
I am not ashamed of my disease, but I wish I didn’t have it.
I haven’t done anything to bring it upon myself,
but I’m doing everything ti fight it.
I speak openly about it in order to raise awareness.
MALINGERDLE 
Kommentera