Roadtrip

Att förbereda mig inför resa är inte att ”bara packa en väska” och sedan ge sig av mot nya äventyr. Så har det visserligen aldrig varit för mig. Läs: jag älskar att planera, skriva packlistor och ha gott om tid på mig att packa. Nu är det ännu mindre så. Det spelar ingen roll om jag ska åka och träna, till stranden, på middag eller på en längre eller kortare resa. Om jag tidigare har tyckt att själva tänkandet och packandet har varit en rolig del av äventyret har det nu blivit ett onödigt ont.

De viktigaste frågorna, som hela tiden snurrar i mitt huvud är: har jag packat ner mina mediciner? Jag har väl inte glömt de smärtstillande tabletterna jag tar vid behov, om smärttopparna kommer på oönskat besök? Är ryggmärgsstimulatorn och kontrollen laddade, och är laddarna nerpackade? Är rullstolens däck pumpade och länkhjulen okej? Ligger mappen med papperna angående min ryggmärgsstimulator, information om CRPS och mediciner i väskan? En vattenflaska är också bra att ha med!

Det är inte ”bara” smärtan jag behöver hantera i min vardag, det är så mycket mer. Och en sjukdom kommer sällan ensam. Med min sjukdom, i min verklighet kommer ett helt nytt vardagspussel. Finns det ens något som kan anses vara ”vardagligt” i denna upp och nervända vardag? Varje smärttopp är unik. Varje situation jag träffar på i min vardag är unik. Det går inte att på förhand säga hur utfallet kommer att bli. Jag kan kanske föreställa mig med tanke på tidigare erfarenheter, men jag kan aldrig säga säkert hur det kommer att bli. Den delen av mig som har ett kontrollbehov, vilken är en mycket stor del, får sig en rejäl utmaning. Med min sjukdom kommer nya sjukdomar, nya symtom. Och av de läkemedel jag behöver just nu kommer biverkningar, det är i och för sig inget ovanligt när det gäller läkemedel.

Och nej. Det är inget medlidande jag söker efter. Jag vill bara berätta om min vardag, en vardag som är så olik den vardag jag hade tidigare, en vardag jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Vem tror egentligen det?

Man kan ju vända på det och tänka: så mycket värdefull kunskap jag kommer att få i egenskap av fysioterapeut. Jag kommer att få en unik erfarenhet och förståelse för mina medmänniskor. ”Det som inte dödar, det härdar”. Jag är inte där ännu, att jag kan tänka så. Jag är fortfarande i min lilla bubbla till värld med skygglapparna på. Men en dag kommer jag kanske att lära mig att tänka så klokt.

Nu är bilen packad och kylväskan fylld av picknick. Mamma och jag har hämtat min lillasyster i Göteborg och vi är nu på väg mot en semestervecka i Stavanger. Men först en natt i Dalen, Telemark. I Stavanger ska vi hälsa på familjen. Tidigt fredag morgon kör vi vidare till Oslo. Familjen ska turista i huvudstaden, jag ska gå på GlobalYogas yinyoga utbildning. Det kommer att bli en roligt vecka. Det ska framförallt bli skönt att få byta miljö. Dock är jag inte bara förväntansfull, jag känner också nervositet – hur kommer min kropp och knopp att agera under veckan? 

En rastplats, på gränsen mellan Sverige & Norge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.