MALINGERDLE

What if I fall?
Oh but darling, what if you fly?

Till min omgivning säger jag utan tvekan ”kör!”. Min filosofi är att vi alla har superkraften att skapa vår egen unika historia. Så varför tvekar vi? Livet är för kort för att inte göra det man själv drömmer om. Dock är det lättare sagt än gjort – att gå utanför de trygga, välkända fotspåren vi har skapat i vår vardag.

Jag tror att jag inte är ensam om att tänka på det jag borde göra, istället för det jag verkligen vill göra.Ibland måste man dock göra de där sakerna man bör göra för att komma dit man vill, i alla fall att röra sig i den riktning man önskar. Att hela tiden ta hänsyn till vad ”alla andra” tycker är lätt, men är egentligen irrelevant. Varför ska du följa din omgivnings drömmar när du har dina egna? Våga lyssna till ditt hjärta. Enligt mig finns det tre viktiga frågor att med jämna mellanrum ställa sig själv: 

Vad vill jag?
Vad mår jag bra av?
Och vad vill jag fylla min vardag med?

För ett par år sedan lyssnade jag på folkhälsobildaren, författaren och strategiska rådgivaren Anna Iwarssons föreläsning om att regelbundet göra medvetna val och omval i vardagen. För mig är det självklart att tänka så. Varför ska jag lägga min energi på det som ger mig negativ energi, istället för positiv energi? Jag gjorde mina omval (med reservation för ändringar) i augusti och januari.

Idag är det inte självklart för mig att göra val eller omval. Jag kan inte ta några beslut själv. Det är inte heller självklart att blicka framåt mot nya äventyr. När jag fick diagnosen CRPS sa en läkare till mig att jag skulle göra saker som jag tycker är roligt. Jag ifrågasatte det. Varför? Innan jag hann tänka för mycket anmälde jag mig till en yogalärarutbildning.

Frågan ”Vad ska alla andra tycka?” Snurrar ofta i mina tankar. Jag vill inte tänka så – det är ju mitt liv, det är jag som bestämmer. Visst måste man till viss del anpassa sig till sin omgivning, men trots det kan man leva sitt liv på sitt sätt och våga drömma stort. När jag tog mod till mig och anmälde mig till yogalärarutbildningen gick en dröm i uppfyllelse som jag så länge velat göra men så många gånger tänkt att jag inte kan, speciellt nu med den funktionsnedsättning jag har.

Jag ser mycket upp till alla fantastiska yogalärare som finns, speciellt de guldkorn som jag har förmånen att yoga för, som inspirerar mig i yogasalen och via sociala medier. Jag har en stor nyfikenhet och ett genuint intresse för yogans underbara värld. Jag har en längtan efter att lära mig mer om yoga, mer om mig själv. För mig är yoga tillåtande, energigivande och glädje. De finns inget rätt eller fel, yoga är för den du är just nu.

Jag har länge velat gå en yogalärarutbildning men har inte vågat – kan verkligen jag lära ut yoga? Ännu en gång har hjärnspökena spelat mig ett spratt. I början av året gick jag min första grundutbildning i yoga (100 h) genom GlobalYoga. I efterhand är jag så glad och stolt över mig själv att jag samlade tillräckligt med mod, trotsade mina hjärnspöken och anmälde mig till utbildningen. Mitt syfte var att lära mig mer om yoga och mig själv, inte att undervisa. Utbildningen var två långhelger med drygt en månads mellanrum för egna studier och sadhana (egen praktik). Det var en fantastisk tid. Jag tror på yogans positiva egenskaper för att stärka och läka kroppen och sinnet. Jag tror på balansen mellan yin och yang för att vi ska må så bra vi kan i vår vardag.

Jag är fortfarande sjukskriven. Mitt fokus är 100% på att läka kroppen och sinnet, med hjälp av mig själv, sjukvården och min omgivning. Inför hösten har jag gjort ett val – från och med nästa söndag leder jag yinyoga kl. 18:15-19:10 på Friskis&Svettis Halmstad. Jag mår bra och finner ro av yoga, det jag mår bra av vill jag dela med mig av till min omgivning.

Ibland måste man våga kasta sig ut och prova om vingarna bär. Det kan vara både skrämmande och spännande på en och samma gång. Men provar man inte vet man inte heller vad som känns bra och vad som känns mindre bra, vad som fungerar bättre eller vad som fungerar sämre.