Nej. Det är ingen bra dag idag. Ingen bra vecka heller. Inte heller en bra… Du förstår kanske vart jag vill komma? Jag mår inte bra.
Jag önskar att jag var hemma i mitt eget lilla hus. Att jag fick ligga ihopkrupen under filtar i soffan med stearinljus tända. Men det är jag inte.
Idag är det femton dagar postoperativt. Jag är kvar på ortopeden, avdelning 81 på Hallands sjukhus Halmstad. Här kommer jag nog att stanna en stund till. Hur länge vet jag inte, men längre än till i morgon i alla fall, och säkert ett par dagar längre än så.
Jag behöver hjälp. Jag behöver vård. Här får jag hjälp med intravenös smärtlindring. Flera gånger varje dag får jag smärtstillande OxyNorm och muskelavslappnande Stesolid intravenöst och bland annat tabletten Ondacetron mot illamående. Plus mina ”vanliga” tabletter. Jag vill inte men jag måste. För mitt eget bästa. För att jag ska må så bra jag kan i min upp och nervända vardag.
Det är en balansgång. Vad klarar kroppen själv att läka och vad behöver den hjälp med? Jag vet inte. Det är just det jag håller på med att ta reda på.
Jag tror på kroppens superkraft att läka sig själv. Men ibland går det inte, ibland behöver den lite hjälp. I och med min sjukdom har jag fått acceptera att jag måste ta läkemedel till min hjälp, för att jag ska må så bra jag kan, för att jag inte ska gå sönder ännu mer än vad jag redan gjort.
MALINGERDLE 
Kommentera