När jag tittar tillbaka på 2018 ser jag ett år som blev något helt annat än det jag föreställt mig. Smärtan. Den har varit det mest centrala i min vardag. Den största delen av min tid har gått åt till sjukvårdsbesök och rehabilitering. Jag har också funnit yogans underbara värld som har fått en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
Under vårvintern påbörjade jag min resa som yogalärare. Till att börja med var det nervösa stapplande steg. Nu är jag så glad och tacksam över att jag vågade. Det är en fantastisk resa och upptäcktsfärd att vara ute på.
Nu är det dags att blicka framåt där det nya året väntar. Vad som kommer att hända vet jag inte. Jag hoppas på att hitta en vardag som fungerar för mig, för den jag är just nu. Jag vill fortsätta använda ordets konst, att skriva, för det mår jag bra av. Jag hoppas på att hitta en lagom nivå av fysisk aktivitet som fungerar för mig. Också att fortsätta utforska yogans värld och få dela den med er i min omgivning. Jag hoppas på att finna ro i de beslut jag tar gällande mig och sjukdom. Min önskan är att jag ska må så bra jag kan i min upp och nervända vardag med CRPS.
Kommentera