Jag har alltid uppskattat det skrivna ordet. Deckare, romaner, biografier, noveller, självbiografier, dagbok, vetenskapliga artiklar, barnböcker… Det finns många fack att placera det skrivna ordet i. Jag tror att min mamma, mormor och farmor har hjälpt mig att göra det. Som barn fick jag bland annat böckerna om Alfons Åberg i present av min farmor. Mormor och jag pratar gärna om böcker vi har läst och vill läsa trots att vårt intresse fångar olika typer av böcker och att vi pratar olika språk. Mamma har alltid haft en bok nära till hands. Vid varje resa vi har gjort tillsammans har hon uppmuntrat till att packa ner en bok, eller flera.

Jag har inte bara uppskattat att läsa, jag skriver också. Sedan flera år tillbaka skriver jag dagbok. Det är ett sätt för mig att försöka sätta ord på de tankar och känslor som finns inom mig. Det ger mig också möjlighet att reflektera över min vardag. Vad är det egentligen som händer, och inte händer? Och så skriver jag ju här, på min alldeles egna plats.

Jag skriver för att jag vill berätta för dig som är nyfiken. Intervallen mellan inläggen kan variera beroende på dagsform och händelser i vardagen. Och det är precis så jag vill att det ska vara. Jag vill inte att det ska finnas något måste. De ord som är skrivna här är inte planerade och skrivna långt i förväg, de kommer direkt från mitt hjärta. Ibland frågar jag var du som läser vill läsa om, det för att hjälpa mig själv och ta reda på vad du vill ta del av och vill lära dig mer om. Ibland är längtan efter att skriva stor men det kommer inga ord, då är det perfekt att be om hjälp.

När jag behövde det som allra mest publicerade författaren Sofia Sivertsdotter en bild på Instagram med information om en skrivkurs hon skulle hålla med start januari 2019, Writing Minds. Kursen skulle pågå under hela 2019 med syftet att skriva ett manus till en bok. Jag skickade genast iväg en anmälan och till min stora glädje blev jag antagen! Vi är en liten grupp på åtta personer som under det kommande året kommer att följas åt och dela processen då en varsin bok växer fram. Kanske kommer det sluta med ett dokument på datorn, kanske kommer det tryckas till en bok. Vi får se vad som händer. Mitt syfte är att låta mina ord berätta min historia.

Arbetsnamnet på mitt manus är ”Vägen framåt i en vardag med CRPS”. Jag skriver den bok jag själv har saknat när jag har sökt litteratur om min sjukdom och utgår från min historia om en vardag med CRPS. Min önskan är att du som är drabbad, anhörig, vän eller nyfiken ska kunna ta del av en historia om hur verkligheten kan se ut. Dock är det viktigt att komma ihåg en sak: det här är min historia, din historia kan och kommer med största sannolikhet att se annorlunda ut.

En reaktion till “Det skrivna ordet

  1. Lycka till Malin, låter spännande att gå en skrivarkurs. Skrivandet ger en bra ventil att samla sina tankar funderingar och och annat som tar av energi man kan behöva till annat. kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.