MALINGERDLE

En vecka har gått sedan jag lämnade mitt födelsehem i Kullavik med fem stora perros och med mig sju valpar. Tiden har gått fort och jag växer så det knakar. Även mina tänder har vuxit och blivit starka valptänder. Dock säger mamma att de kommer att bytas ut. Men det som är bra med det är att jag då kommer att få ännu starkare och vassare tänder – det senaste är mamma mindre förtjust i då hon säger att jag redan bits väldigt hårt. Men om hon får borsta mina tänder på kvällen måste väl jag då få använda dem? Det är inte mer än rättvist!

Wow så mycket nytt och spännande det finns att upptäcka! Det finns så många spännande dofter! Jag vet inte vart jag ska börja, det finns så många att välja mellan. Men det finns två dofter som slår allt: mat och godis! Det tog inte lång tid innan jag listat ut vart mamma gömmer mitt godis, men lova att inte berätta det för henne. Det är våran hemlighet. 

Jag bor tillsammans med mamma i det lilla huset i trädgården. Där har jag fått min alldeles egen säng vilket känns ovant. Tidigare har jag fått dela med mina sex syskon. Men jag sover mest i mammas säng. Det är mysigt och tryggt att ligga tätt intill henne.

Jag tycker inte om att bli lämnad ensam, eller att mamma är på för långt avstånd. Det spelar ingen roll om min moster, mormor, morfar eller någon annan snäll människa är i närheten, jag vill ändå ha mamma vid min sida. Om mamma inte är i närheten gnyr jag ända till hon kommer tillbaka. En dag förra veckan skulle mamma handla mat, då jag och alla andra hundar inte får vara i mataffären (ett konstigt påhitt, tycker jag!) fick jag stanna hemma i trädgården tillsammans med min moster och mammas morbror och andra från familjen. Det var så roligt att leka med dem. Men, jag sprang in och ut från det lilla huset och letade efter mamma. Jag gillar inte när jag inte får följa med.

Igår badade jag i havet för första gången. Jag är dock mycket skeptisk till det där med vatten. Men efter lek och lite övertalning från mamma hoppade jag i. När jag kom tillbaka på land igen rullade jag mig i sanden. Hela jag var sandig, så roligt. Mamma var lugn, mormor desto mer bekymrad. Hon undrade hur de skulle klara att borsta av mig all sand innan jag skulle hoppa in i bilen igen. Men, nu ska jag berätta en sak: när vi spanska vattenhundar blir torra efter saltvattenbad och lek i sanden försvinner all sand. Vår päls mår så bra av både saltvatten och sand. Så sand i bilen blev inget problem.

Hejdå, vi ses snart igen!
// Melker 🐾